FAKTA I KORT

Vad är kulturspannmål? De har generellt högre näringsvärden och smak än moderna spannmålssorter, och lämpar sig väl för ekologisk odling. Både protein- och mineralinnehållet är högre, samt innehållet av antioxidanter. De flesta kultursorter är mycket mer högväxande än de moderna sorterna, mellan 1,5 till 2 meter jämfört med ca 50 cm för moderna sorter! De djupa rotsystemen tar upp mer näringsämnen och det långa strået konkurrerar bättre mot ogräs. Kultursorterna har även en naturlig motståndskraft mot många växtsjukdomar.

Tillgången till variation inom en växtart utgör själva grunden för jordbrukets utveckling. Utan variation kan inget nytt slags vete eller korn uppstå som kan stå emot nya sjukdomar, klara odling i nya klimat eller ges förbättrade kvaliteter. Kulturväxternas utveckling från vilda växter till dagens sorter beskrivs vanligen med hjälp av tre huvudsteg. Det första är domesticering, då vilda växter togs upp i odling och fick förändrade egenskaper som gjorde dem mer lättodlade. Nästa steg är diversifiering och innebar att olika odlade varianter inom samma art tillvaratogs. Så småningom uppstod lokalt anpassade lantsorter. Det tredje stegen var den moderna växtförädlingen, som innebar systematisk framtagning av nya sorter, inledningsvis med lantsorterna som utgångsmaterial.

Domesticering

Kulturväxter är de växter som människan har lärt sig använda och som därför odlas. I begreppet kulturväxt brukar också begripas att människan på något sätt har förändrat växtens utseende eller egenskap för att passa sina behov. Domesticeringen innebär att de vilda växterna förändras genetiskt för att tillgodose människans önskemål och samtidigt blir mer eller mindre beroende av människans vård för sin fortlevnad.

Diversifiering

Efter den inledande domesticeringen började olika former inom de olika spannmålsarterna, lämpade för odling i olika klimat eller med olika slags egenskaper att utkristallisera sig. Då jordbruket spreds allt längre bort från stråsädesslagens ursprungsområde mötte man av nya klimat med varierande odlingssäsong, temperatur, dagslängd och nederbörd. Det ställde nya krav på egenskaper hos sädesslagen och anpassning till nya miljöer. dessutom uppstod nya genetiska förändringar som förändrade axens utseende och funktion som var gynnsamma för odlarna

En principiell skillnad mellan domesticeringen och diversifieringen är att domesticeringen förändrade egenskaper mellan vilda och odlade former medan diversifieringen förändrade karaktärer inom domesticerade former.

Medveten växtförädling

Under 1800-taler förändrades lantbruket i rask takt och utvecklingen av utsäde av högre kvalitet var en viktig komponent. En mer medveten genetisk förbättring av utsädet uppstod ändå under 1800-talet genom att urval av lantsorter började göras mer systematiskt.

Metoden innebar att ett antal plantor som ansågs ha särskilt goda egenskaper plockades ur fältens blandbestånd under en följd av år och odlades vidare separat. Dessa sorter som framställdes kan inte betraktas som lantsorter i egentlig mening, eftersom de var systematiskt selekterade, uppförökade och sedan odlade i områden långt ifrån sin ursprungsplats.

Massurvalet i svenskt jordbruk under 1800-talets senare hälft skapade en alltmer organiserad utsädeshandel som bidrog till att sprida massurvalet. Detta ledde till uppbyggnaden av en infrastruktur för sortprovning och utsädeshandel. Nästa fas i utvecklingen av växtmaterial var sortframställningen genom växtförädling. Det moderna sorterna fick ett snabbt och omfattande genombrott på bekostnad av de äldre lantsorterna.